Nu ja, nu har jag fixat mitt liv till ett fungerande sådant igen. Har hittat en ny värdfamilj som är himla trevlig och jag blir deras första au pair. Jag har blivit förbjuden att köpa mat för mina egna pengar, då blir värdpappan arg säger han... För övrigt är det bara ett barn, och han är mycket gullig och tycker redan om mig, och så har de en liten kattunge också. Just nu känner jag mig stolt över att jag kan ta hand om mig själv och göra vad som krävs för att förbättra min egen situation. Jag är också jävligt less på att dela ett sovrum med 2536311 australiska killar som man inte förstår vad de säger. Och jag längtar till på lördag då jag får packa upp alla mina grejer i mitt nya rum.
Vlekje the cat!